0 Läs mer >>
Jag vet inte om detta är av intresse, men har en önskan om att detta inlägg sprids av de som delar min filosofi och som vill uppmuntra folk till bättre hundhållning.
 
Senaste veckan är egentligen då valparna blivit små hundar på riktigt. Mentalt alltså, vilket gör att de fått umgås mer och mer med Tuva. De börjar förstå vart hennes gräns går och respekterar den mer, hon tolerar dem i samma utsträckning. Det har gett mig mer dyrbar tid att studera "opåverkade" hundars beteende än innan och ger mig snålskjus på kunskapsvägen. Med opåverkade menar jag oskyldiga, ni vet, precis som barn. Vill man lära sig människan ska man rikta blicken mot de yngsta och så är det med alla djur.
De inlägg som hamnar i det här facket är några av de observationer och metoder som gjort mig till en bättre flockledare och förbättrat mina korrigeringsmetoder. Jag kommer också klargöra min definitinon av orden jag använder så att de få som kommer läsa FÖRSTÅR vad jag vill ha menat! Ledarskap är inte en diktatur, jag leder valpen med hjälp av röst och små knuffar eller bortfösningar stärkt med verbalt stöd ("tsst", "nej", "icke", "fy", you get it).
Fyskisk förstärkning krävs bara ett fåtal gånger, så länge det inte tillkommer en framfusig valp. Funkar alltså på både en och fem valpar samtidigt.
Lika så bryter jag bus som håller på att urarta eller någon som tuggar på ett sovande syskons öra, de gånger man inte varit uppmärksam nog och bytit i tid.
Krävs inte många gånger för mina små att fatta grejen, men kan behövas påminnas någon gång om dagen. Exempelvis när man kommer hem eller när de små är övertrötta.
 
Egentligen så lyssnar dem bäst på verbal korrigering senaste dagarna, detsamma som med Tuva nu. Nästa steg i fostrandet är tålamod. Det får inte förekomma något yl, skäll eller eskalerande pip när man kommer hem, fixar deras mat eller dylikt. Detta "förebyggs" med att helt enkelt prata med dem. Säg att du ÄR hemma, att du har koll på läget så det är bara att gå och lägga sig igen, det är lugnt.
70% av gångerna ligger alla ner igen eller justerar sin sovplats inom 90 sekunder. FÖRSÖK INTE ÖVERRÖSTA DEM, det kommer göra din hund ännu mer hysterisk och det är ett av de största misstagen du kan göra. De resterande 30% ryter jag till med att klappa händerna en gång och ropa "HEY" för att bryta det kollektiva lagget i flocken.
Får du reaktionen du vill ha, med eller utan korrigering - varendaste varendaste gång - belöna med kärlek. INTE GODIS, inte ifall relationen mellan er är ny eller tilliten inte riktigt är där. Ger du godis från första gång kommer hunden se dig som en matautomat. När ni tränar trix är det tvärtom, godis först med kärlek till succesivt bara ömhet som belöning. Trix ska vara kul, diciplin är ömsesidig tillit och respekt. Det är då ni får en relation som trollet och jag har och visst är det något att sträva efter?
 
Jag kommer ha mycket mer att skriva om, men då vill jag nå ut till många så det gör någon nytta. Låter det logiskt, hjälp mig hjälpa de stackars hundar som inte haft turen att möta mig!
Jo, efter att ha analyserat valparna och innan dem deras far (coming up!) har min förståelse blivit mycket, mycket känsligare och precist. Men jag är inte mer än människa och gör misstag tills jag hittat exakt rätt, får jag inte direkt bättring efter ett par försök gör jag om och gör förhoppningsvis rätt!
Det kan bli missförståd och tillit få sin törn stunden vilket kan verka (och i värsta fall bli) ett onödigt trauma, men lägger man ner tid att redeema sig i hundens ögon kan man jobba förbi det.
 
Med andra ord, kort och gott och summan av kardemumman så gör jag researchen åt er, för er som vill bli som mig och min bästa vän!

 
 

"En rumsren hund är d...

1 Läs mer >>
Idag firar vi trollet lite extra just för att hon gick miste om större delen igår. Visst, hon fick en falafalrulle med mildsås men nu slog grabben till med bavur!
 

 
 
 
 
 

Hurra igen!

0 Läs mer >>
 
 
 
Gissa vem som nästan missade ett av årets viktigaste dagar..
Det är bevisligen inte många hästar kvar under dessa kvava dagar och dödsfall, för här stod jag och totalt kastat om datumen. En månad och en dag efter valparnas födelsedag är det ju trollets tur. Hela fem år har hon på nacken nu, dock är det på skägget det syns.
Min hjälte, soltståle och mitt allt. Du är anledningen till mitt liv är där det är och utan dig hade jag aldrig nått hit. Det har varit blod, svett och tårar under åren men hade inte velat ha det annorlunda. Du är ingen hund, du är mitt troll och det bästa som hänt mig. Älskar dig, min vän. Hade jag kunnat göra en deal med djävulen hade jag gett dig trettio år av mitt liv om vi fick spendera dem tillsammans.
Hoppas på minst fem år till. <3
 
 
 
 

 
 
 
 
 
 

Hurra!

0 Läs mer >>
Nu är de små sexton dagar gamla. De sitter och ylar när de tycker livet är tråkigt, senaste dagarna har de börjat få balans nog att stå. Det går att kunna ta ett par steg, tills det kommer en liten vindpust och välter dem. När man än kikar i valplådan sitter det en eller ett par där med samma uppsyn som de är bakis efter en kväll de inte minns hälften av, ännu mindre hur och varför de är där de vaknar.
 
Grabbens favorit, gnällfian som nu är tystast och lugnast i kullen, är den som är
först med det mesta. Hon uppskattar till och med att man busar lite, sötchock
right there.
Just nu sitter jag med en småfrusen liten kille i knäet. Han tyckte inte om att
duscha idag, vilket är ett nödvändigt ont när man inte är rumsren. Det finns
en som alltid, alltid den som hamnar i skiten. 
Han är givetvis den enda i hela kullen om tio som är helvit och en av de minsta,
vilket tekniskt sett gör hans chanser mindre än de andras att rulla, volta, snubbla,
somna i valfri kroppsvätska men nej..
Golden shower boy.
 
 
Hur mår de tre vuxna då?
Trollet är väl så safe hon kan vara utan en bekräftande rötgenbild som säger
att hon är frisk. Hon är pigg och glad som aldrig förr utomhus, föredrar att sova
under min stol annars. Äter  som sig bör - en tolv kilos kasse som vanligtvis
håller i tre månader håller en tredjedel av det dessa digivande dagar.
Grabben gör sitt yttersta och mer där till, kroppen orkar mindre än vad det
finns vilja för. All stress med trollets hälsa och de sömnlösa nätterna har satt
sina spår hos oss båda. Sedan spökar det ständiga problemet med pengar.
Vänner, föräldrar, veterinär, räkningar och mat kan inte betalas med ett
leende eller utbyte av tjänster utan av påhittade krumelurer på ett konto
som inte finns. Tycker det är sorgligt att något som är fullkomligt påhittat
bestämmer hur man lever och dör. På något sjukt jävla sätt bestäms en
varelses kompetens och värde i ett antal krumelurer, som om man är mindre
eller mer viktig beroende på hur många krumelurer som står i ens namn.
 
Nåväl. Hur mår jag själv? Jovars. Söker jobb mot min absoluta vilja, men så är det att vara vuxen. Har eventuellt två uppdrag som kan dra in lite välbehövigt klirr och för det är jag glad. Är fantastiskt glad för detta ovanligt tråkiga juniväder - kanske finns någon mermäktig någonstans som lät en av mina önskningar för sommaren slå in?
Inte för att jag ångrar valparna, kommer inte göra det i det långa loppet heller. Enda som möjligtvis är synd att jag inte kan tillbringa all min vakna tid i stallet, den plats i universum jag känner mig som mest hemma. Saknar prinsen något enormt!
 
Missar Iron Maiden, OutKast och QotSA denna sommaren på Bråvalla respektive Way Out West. Självömkan är dock slöseri med energi, jag (förhoppningsvis vi) är glada för vår pälsfamilj.
 
Nu är grabben iväg på affärsresa, leaving me alla hundar och helt ok-dugliga datorhögtalare. Eftersom blymörka moln glider in och varnar för regnväder 2.0 för dagen stannar jag inne (ett tag), dricker hemmablandad frapino och tävlar med 90-tals Axl Rose om vem som kan hålla ton längst.
 
 
 
 
 

Day of firsts 2.0

0 Läs mer >>
 
Idag spritter det i hjärtat, så som det gjorde kvällen
innan julafton när man var liten.
Idag är de tio små tio dagar gamla, växer och utvecklas som
de ska otroligt nog. Gnällfian i kullen har börjat öppna en
liten, liten glipa av ögonen. Hon ser så slow ut. <3
 
Allt med dem har redan gått fort, samtidigt så känns det
som att vi aldrig haft mindre en elva hundar men det kanske
bara är jag. Nu kommer det gå ännu fortare.
Talade med mor min i fånen innan, berättade hur det går för
dem och oss, att de börjar resa sig på benen. Att de kan
vackla sig upp på frambenen och svaja som lodet i en
moraklocka innan de ramlar igen, eller resa stå på
bakbenen om de får lite stöd för framdelen. Alla ser
otroligt dyngraka ut, särskilt när de är nyvakna.
Och vaknar en, vaknar alla.
Det moffas lite i botten av lådan också, häromdagen
började vissa av dem kurra lite. Märks att de vill mer
än vad de kan!
 
Trollet ligger just nu under min stol och drömmer. För de
som undrar så mår hon bättre för var dag som går, lyckas
till och med äta såpass bra att hon samtidigt kan behålla
lite för sig själv och gå upp ett par gram om dagen. Inatt
fick jag sova sju timmar, vilket inte hänt på sisådär två
veckor. Grabben bjöd på sin fantastiska mat också, som
är i princip de enda gångerna jag äter kött numera. Till
och med han börjar slappna av känns det som, även om
han sover med kläderna på än!
 
 
Nu ska bara boendesituationen och ekonomin fixas så är allt frid och föjd!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Julsommarafton.

0 Läs mer >>
11.34, 12.48, 12.52, 13.47, 15.43, 16.24, 17.41, 19.09, 20.59, 23.30.
 
Elva timmar och 46 minuter för en vecka sedan idag, blev tre sakta men säkert tretton. Under sömnlösa nätter, med ett hjärta som en kollibri sedan dess, har jag och grabben vakat över trollet och de små. Ett tag såg det väldigt mörkt ut.
Trollet råkade ut för en komplikation i samband valpningen och fick åka taxi till djursjukhuset där de konstaterade livmodersinfektion vilket utan behandling kunde lämna mig utan min andra hälft.
Det var grabben som åkte med trollet, lämnade mig med de tio små som bara var två dygn gamla. Efter rötgen, ultraljud och alldeles för många sprutor senare kom de hem igen, i hopp om att vård hemma skulle rädda undan mitt troll från dödsbädden.
I dagsläget ser det ut som så. Det är samma gamla blick igen, rastlösheten står i taket för det är sååå tråkigt att ligga hemma och dia. Maten slinker ner som den ska och valparna växer så det knakar. Vilken timme som helst kommer vi se ett öga eller två möta världen för första gången.
 
Det är galet spännande. Att de små liven har allt kvar att upptäcka, se världen genom deras reaktioner och förundran. Att få vara med från första andetaget och se dem bli individer, redan är det tydligt vilka som brås på mor och vilka på far men alla detaljer däremellan återstår.
 
Är omotiverad till skriva mer, kan tro de flesta som klickade in på detta var för att se valpbilder ändå. 
 
 
 

Recap.

0 Läs mer >>

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Som jag skrev i förra inläggen har mitt lilla troll
blivit kräsen sedan det växer i magen på henne,
men idag har hon käkat med glädje tills alldeles
nyss. Då upptäckte jag hennes gravidcraving...
Hon vägrar gå därifrån nu.
 
 
 
 
Hennes päls ser konstig ut eftersom vädret har svårt för
att bestämma sig idag. Finns alltid någon idiot som inte
kan dra en sådan slutsats själv!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Omnom.

0 Läs mer >>
Det regnar idag för första gången sedan februari, kanske.
Eller början av mars. Fick släpa ut trollet som inte. ville. lämna. sängen. för det är inte ofta hon får sova där, bara
när hon är nybadad och det är bäddat rena sängkläder, eller när sängen är lika skitig som henne. Och trollet har
aldrig varit ett fan av regn.
 
Nu dricker jag nejlikakaffe och highlightar mitt 1900-tals filosofiekompendium med färgpennor i trä - ghettosolutions 101! Samtidigt så ska trollet... Promt ska ligga helt begraven i duntäcket. Vilket är fullkomligt normalt för att vara troll. Hon är - om allt går väl i magen - snart i fjärde veckan. Förutsatt att jag också räknat rätt. Det enda som är onormalt för henne är att hon är, brace yourself, kräsen om mat!
Mina hundar har alltid haft BRA torrfoder som basis och fått märgben, organ, grönsaker, buljong och snälla matrester till 9 av 10 måltider hemma. Trollet har alltid kastat i sig utan att bry sig om vad hon har i käften
- nu måste hon handmatas för att ens vilja försöka. Detta är vanligt bland dräktiga tikar, men så ovanligt för
att vara mitt troll. Tar det som en idikator på att de liven där inne inte blivit absorberade, nu vid det här laget
har jag lagt ner ett tiotal timmar på planering och förberedelser vill man ju att det går väl.
Inte minst för nosen själv här intill.
 
Nej, nu ska jag återgå till mitt kompendium så jag inte kuggar ytterligare en tenta.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Blöt hund.