Julsommarafton.
Idag spritter det i hjärtat, så som det gjorde kvällen
innan julafton när man var liten.
Idag är de tio små tio dagar gamla, växer och utvecklas som
de ska otroligt nog. Gnällfian i kullen har börjat öppna en
liten, liten glipa av ögonen. Hon ser så slow ut. <3
Allt med dem har redan gått fort, samtidigt så känns det
som att vi aldrig haft mindre en elva hundar men det kanske
bara är jag. Nu kommer det gå ännu fortare.
Talade med mor min i fånen innan, berättade hur det går för
dem och oss, att de börjar resa sig på benen. Att de kan
vackla sig upp på frambenen och svaja som lodet i en
moraklocka innan de ramlar igen, eller resa stå på
bakbenen om de får lite stöd för framdelen. Alla ser
otroligt dyngraka ut, särskilt när de är nyvakna.
Och vaknar en, vaknar alla.
Det moffas lite i botten av lådan också, häromdagen
började vissa av dem kurra lite. Märks att de vill mer
än vad de kan!
Trollet ligger just nu under min stol och drömmer. För de
som undrar så mår hon bättre för var dag som går, lyckas
till och med äta såpass bra att hon samtidigt kan behålla
lite för sig själv och gå upp ett par gram om dagen. Inatt
fick jag sova sju timmar, vilket inte hänt på sisådär två
veckor. Grabben bjöd på sin fantastiska mat också, som
är i princip de enda gångerna jag äter kött numera. Till
och med han börjar slappna av känns det som, även om
han sover med kläderna på än!
Nu ska bara boendesituationen och ekonomin fixas så är allt frid och föjd!