enfilosofsvardag.blogg.se

Mitt liv kan delas upp i två huvudepoker - pre-Kreon och post-Kreon, pre-Troll och post-Troll. Än så länge är jag kvar, och mitt upp i, Troll-epoken. Vad post-epoken har i besittning får tiden själv utvisa!

 

Helt ärligt har jag inte många eller tydliga minnen från större delen av mitt liv. Jag vet varför så är fallet, men känns lite väl personligt att ta det just nu. Istället sitter varenda nyans av olika sinnesstämningar genom dessa drygt 20 år som fastbränt.

Det jag associerar Kreon-epoken med är rastlöshet och tonårstomult, kort och gott. Stökigt hemma i en hemstad som höll mig gisslan, de ljusglimtar från den tiden överskuggas tyvärr av den dåliga stämningen som blir när ett ensambarn rebellar. Det alltså förutom Kreon, min lille ponny. Min prins och stora monofob som såldes 2007 och ah, the rest is history.

 

November 2011 hände det bästa i mitt liv på grund av den mest bisarra människan i mitt liv, men hade gått igenom det utan att blinka när som helst igen. Det var alltså då trollet, min hund och bästa vän, kom in i mitt liv.

      Åren där emellan har spenderats i skolans själaätande salar, sjukhus, och olika boningar där jag aldrig kände mig hemma. Gick ut högstadiet mot alla odds, och inte med dåliga betyg som grädde på moset. Gymnasiet var de tre värsta åren av mitt liv, inte ens studenten var befriande. Men trollet har varit där i vått och torrt - hunden är sannerligen människans bästa vän för utan henne hade jag inte varit där jag är idag.

Hästen och hans ägare är en nyfunnen vänskap sedan februari i år. Det tog mig alltså några år att kunna ta till en ny prins till hjärtat och få syssla med min största passion igen men oj, vilken personlighet!