Knäpphund.
Wohoo, idag kom efterlängtad medicin hem! Den som kommer göra både mig och trollet mycket gott, och förhoppningsvis de små också. Om de nu finns kvar där inne (verkar åtminstone så på trollet!), för än ser man inget. Det är dessutom bara fjärde veckan, sju-tio dagar tills man kan se men åååååh, jag vill ju veta säkert!
Nåväl, i väntan på tjock-magens intågande tar vi ett par droppar av det mossgröna guldet om dagen. Och resterande dagar till touchdown. Och alla dagar efter det.
Som inte det var nog så har äntligen hockey-VM gått av stapeln i Minsk. Helt fel land, lite för nära Ryssland geografiskt och i metod. MEN det är hockey, då bli kärleken för sporten som skygglappar och de sitter på i två veckor. Det är det enda utanför min vardag jag bryr mig om, förstå då euforin de år det är vinter-OS.
Förstå då att jag var bitterljuvhet personifierad när Tre Kronor tog VM-guld på hemmaplan - eller Små Kronornas mycket lovande silver i Malmö. I min hemstad, ett par kilometer från där jag bor. Vetskapen får mig än idag träffas av en sorg som inte yttras i tårar, för det träffar djupare än så. Det är som de missade ögonblicken har borrat var sitt hål rakt igenom hjärtat. NÅVÄL.
Emellan matcher och hockeysnack ska det pluggas och flyttas och pysslas med prinsen och skrivas tentor. Har jag tur hinner jag och min fine pojkvän sova ett par timmar också innan han flyger till London och får svart på vitt att hans dröm blir verklighet (vilket jag vet for ey fact!). Det innebär att han blir är i ett-tre år beroende på hur mycket hemlängtan han får. Ekonomin är ingen faktor, om jag så behöver betala ur egen ficka så ska han stanna där tills han mjölkat varje droppe av den drömmen!
VA, trollet drömmer och viftar på svansen, vad ens.
Knäpphund.
Nej, får väl väcka henne så jag klippa hennes klor nu under Sverige - Darkmark, får man något gjort under tiden. Mellan perioderna kommer jag sitta och uggla i filosofianteckningar i hopp om att bli godkänd för första gången!
