Spontan hyllning.
Det har varit tyst här i en vecka nu, på grund av hockeyn. Och flytt. Och plugg till två tentor, hästen och hunden. Det ena dyker upp efter det andra, för att en tredje kommer och vänder upp och ner på allt. Livet, med andra ord, har kommit emellan mig och tagentbordet sen senast.
Min fine pojkvän - som fortfarande inte fått ett alias eftersom alla förslag har varit mjeh - åker till Landvetter och London imorgon, dagen efter är det audition på Tech Music School där de tre nästkommande åren bestäms. Personligen är jag övertygad om att de vill ha honom och det BADLY, för min grabb är hands down fetaste lirarn i stan. Skype kommer återigen vara vår livlina.
Oj, så många timmar och hela nätter vi suttit i Skypesamtal.
Så många fula miner sinsemellan att det fortfarande finns spår av dem i huden. Alla dessa skratt och särskilt dem
när jag gjort ljud och miner för att störa grabben när han drack cola. Hur många Golden Delicious har du inte käkat
i webbkamera? Hundratals länkar om allt mellan himmel och jord och allt däremellan förutom jumpscares.
Eller september för två år sedan, när du satte dig på första bästa (DYRA) tåg och åkte i sju. timmar. bara för att
sova på cementblock med mig och trollet, istället för att sova kvar i din egna säng och sparat de pengarna. Det
är to this day det finaste någon gjort för min skull. Jävligt svårslaget med.
Skrev innan att jag inte har så mycket minnen längre, men blickar man senaste två åren minns jag alla skratt
och knäppheter. Sticker inte under stol med att vi har haft mycket motvind och jag har inte gjort saken
bättre men för någon galen snepeanledning har det hållt än.
Nu när horisonten närmar sig och vinden börjar vända, kanske attityden som så länge varit mörka orosmoln börjar luckras upp. Att den negativa energi både han och jag plågats av senaste tiden släpper, vilket grabben hanterar bättre än mig. Jag är fortfarande inte riktigt fri från oron som plågat oss - sedan har jag extra svårt att tänka efter före vilket inte hjälper.
Så du där, du vet mycket väl vem du är men kanske inte har i färskt minne att du fortfarande är min bästa vän. Du fanns där då och ännu mer nu trots jag inte förtjänar hälften av gångerna. Det är helt och hållet tack dig vare vi står där vi gör idag och den som håller min glöd vid liv. Utan dig skulle jag gräva min egen grav utan att märka det själv.