enfilosofsvardag.blogg.se

Om det är något du ska läsa i detta inlägg är det Promoes rader längst ner, tagen från Looptroop Rockers Hälsa Hatarna.

 

Vill till en början poängtera att jag inte är mycket bättre än alla andra? Nej. I väntan på min tid är kommen gör jag det bästa utav det. Åker buss, cyklar överallt, äter veganskt och snålar med el. Vill knappt ens till London senare i år, för det kräver flygtransport. Jag må vara miljömedveten, men tänker inte paddla en liten kanot över till England.

Men jag spottar på mänskligheten. Skäms för att tillhöra släktet. Varför? För människan är det enda djur i världshistorien som påstår sig vara högst i rang. Den enda art som aldrig fattat det här med naturligt urval men paradoxalt nog har ihjäl hela planeten och dess rättfärdigade invånare. Bara för att majoiteten av varelser på denna planet inte har stämband utvecklade som oss betyder det inte att de är ointelligenta. Tänk vilka oerhörda kunskaper det finns som mänskligheten aldrig kan ta vara på. Människans kunskapstörst har alltid varit det hopp jag haft om släktet, för hos massan finns viljan att göra rätt, att inte vilja skada. Att använda ordet "eliten" får mig att låta som en konsperationsteoretiker, men visst finns det de som är helt uppslukade av numret som står på bankkontot och den makt som kommer därefter.

 

Idioter skövlar, anlägger vägar och snart är det mer asfalt och betong mer än gräs och träd - på vissa ställen ser ju redan ut så. Idioter dödar för päls och kött, stänger in djur för ägg, mjölk och bacon där djur lider i åratal innan de slaktas - om de inte dör i transporten. Sedan gnäller samhället när någon mördat en annan? 

I mina ögon är det dubbelmoral. Äter du kött med gott samvete ska du fan inte klaga. Kör du bil ensam är du idiot. Det är inte en mänsklig rättighet eller naturligt - det är en pervers utveckling där människan leker gud.

 

Bitterhet är inte anledningen till varför jag skrev detta, snarare upgivenhet. Älskar livet precis som mitt troll, prinsen och alla (de få) människor jag håller av, är nöjd med allt jag har. Det jag vill är att rista om någon, vem som helst, som kan tänkas läsa detta. Om inte det lyckas har jag åtminstone blåst av mig den energin för att nu kunna gå ut, njuta av det dåliga ozonlagret och läsa filosofi.